Dem så kallade vännerna vänder kappan efter vinden. Två familjemedlemmar är borta. Du överväger och lämna mig. Den dagen så kommer jag förvandlas till mitt gamla jag. Den dagen fruktar jag, jag vill inte bli mitt gamla jag, den personen är hemsk.

Farväl mitt underbara liv hoppas vi stöter på varandra igen.

If I stop believing, maybe it goes away by itself?

Ska jag eller inte? Frestelsen är stor, den går inte att undvika längre. Jag kommer att ryckas med det vet jag och det skrämmer mig.

Jag är tillbaka! Avreagerad och blodig.

Jag menar vad fan ska man säga till sin pojkvän när han har haft pusslats med sin bästa vän? Jag orkar verkligen inte av att känna att jag mår dåligt på grund av detta. Fast ändå.

Ni har sårat mig djupt. Jag hoppas ni är nöjda.

Jag vill inte ha någon som dig i mitt liv! Du kan ta och skjuta dig själv!

Här sitter jag som ett jävla spöke. Helt osynlig precis som alla såg rakt igenom mig. Men det säger bara mig en sak. Jag är bättre än er, era jävla slynor. Fuck off bitches!

Rubrik säger väl allt. Men gud vad fan är det för några "klasskamrater" jag har?!?!?! Hopplösa fjortisjävlar!

Känns rent åt helvete igen. Självmordstankarna kryper i kapp. Det känns som jag inte gör något rätt längre. Allting växer och blir större samtidigt som jag krymper och blir mindre. Fuck off!

Jag förstår inte hur man bara kan skita i ens bästa vän bara sådär. Jag har berättat allt som har pågått i mitt liv för dig. Jag ställde alltid upp för dig och tog dig parti och skyddade dig. Vi umgicks alltid, vi pratade varje dag. Sen helt plötsligt att vara med mig eller att höra av sig till mig det fanns inte på världskartan. Men ska du hålla på så här kan du lika så försvinna.
Det är inte min förlust utan det är din.

Silket jävla fiasko.